Q: ”Hej hanna<3 Jag är en tjej som älskar och träna och gör det så ofta jag kan, brukar bli upp mot 5-6 dagar i veckan! Just nu är jag inne i en period där jag inte har så mycket motivation till gymmet, undrar om du har lite tips att komma med? Hade uppskattats..<3 Kram! Du gör ett grymt jobb:)”

A: ”Hej, tack så mycket 🙂 alla kommer i motivationssvackor lite då och då och det är okej. Vad jag brukar göra då är att gå till mig själv och utvärdera varför detta händer. I många fall har jag tränat för hårt en period med för lite vila och återhämtning alternativt tränat alldeles för enformigt och inte känner att jag utvecklas i min träning. Mitt första knep är att ta ett par dagar eller en vilovecka ifrån gymmet för att verkligen få längta tillbaka. Alternativt så planerar jag ett nytt upplägg, googlar runt och kikar på youtube för ny inspiration och sätter upp nya mål. Ett tredje tips är att göra någon helt annan träningsform. Jag har tillexempel tagit upp ridning igen och rider någon gång i veckan, då får jag paus från gymmet och gör något helt annat, det funkar utmärkt för mig och jag får en balans till träning och fritid. Jag har skrivit fler konkreta tips i detta inlägget som du gärna får kika på.

Lycka till med att hitta tillbaka till motivationen!
Kram H

Nu är det studenttider. Studenters glada skrik och lyckorus fyller gatorna hoppandes på flak med dunkande musik och sprutande Champagne i mängder. Men sen då?

Storslagna planer om att hoppa på studier direkt, jobba och tjäna pengar, flytta utomlands och plugga, eller helt enkelt inta ha en plan. Vad är rätt och vad är fel? Vad bör man göra och hur ska man tänka? För någonstans är det ganska läskigt att alltid ha följt en studieplan lagd av samhället och sedan helt plötsligt slängas ut i verkligheten som halvt vuxen, med förväntningar, press och utan erfarenhet eller en riktig plan. Men kan man verkligen planera allt och är vägen till framgång så rak som den verkar hos vissa? Hopplösheten går ofta att ta på och när champagnen har slutats spruta, hysterin landat och höstens verklighet kommer ikapp så är det bra att ha ett sunt mindset.

Vad gjorde jag? Det var alltså 3 år sedan jag tog studenten. Jag hade en plan. En superplan! Jag gick nästan in i väggen i tvåan på gymnasiet och led av ”duktiga flickan syndromet”. Högst betyg i så gott som alla ämnen var slutligen vad som knappt firades på studentdagen, det var mer något jag förväntade av mig själv och jag önskar idag att jag gav mig själv en stor j*vla highfive för den betygslistan. Hur som helst var planen att få betyg som gav mig möjlighet att gå på vilken skola jag ville, och Handels låter väll bra? så det var så klart målet utan att fundera så mycket på det. Sedan ska man ju också göra något annat mellan studierna har folk sagt. Typ åka utomlands, backpacka och sådana där ”hitta dig själv saker”. Sagt och gjort åkte jag till USA några månader efter studenten och pluggade i Santa Barbara i ett halvår. Var det utvecklande? Absolut. Hittade jag mig själv? Nja. Stressade fram en utbildning. Journalistik låter bra?! Jag älskar ju att skriva och folk säger att man ska läsa sådant som man tycker är roligt. Började läsa och insåg att just journalist inte är ett yrke för mig, dock tar jag med mig mycket av tänket inom och kring media och började intressera mig för marknadsföring. Fortsatte att plocka högskolepoäng på egen hand och nu inom trendspaning och marknadsföring samt jobbade vid sidan om. Reste runt i Thailand med en tjejkompis och sökte in till Handels för att folk sa att det är en bred utbildning och bra att ha på CVt. Dessutom var ju det ett mål en gång i tiden. Kändes ändå lite ballt att gå på en ”väl omtalad” skola. Började på handels och insåg att jag inte har något som helst intresse för ekonomi, redovisning och siffror. Körde min egen grej, startade blogg, satsade på träning, jobba för mig själv och våga satsa. Den där lusten av att förkovra mig i kunskap finns kvar och efter mycket letande, praktikplats, möten på PR byrå osv känns kommunikation och marknadsöring som min grej, hela vägen in i benmärgen. Jag vill bli bäst på det. Hur mitt framtida jobb och arbetsplats kommer att se ut? Inte en susning. Har jag en litet hum om steg som tar mig i rätt riktning, absolut. Till hösten pluggar jag vidare för mer kunskap och mot en examen i marknadsföring. Har det varit den enklaste och snabbaste vägen? Nej. Jag kanske inte ens är påväg mot dit jag kommer att hamna. Men, jag är påväg. Jag lär mig och jag utvecklas. Det är det viktigaste.

Vad jag tar med mig? 
Tiden efter studenten är inte svart eller vit och den ser definitivt inte likadan ut för alla. Så varför lyssna på samhälle eller vad ”folk säger” är en bra väg. Tror ni att dem mest framgångsrika personerna har haft en ”självklar väg” dit. Knappast. Du skapar din resa och din väg. Den enda som står i vägen är du själv.

Råd?
– Lyssna inte på andra, lyssna på din magkänsla. I slutändan handlar det om ditt eget självförverkligande och din egen lycka som DU skapar.
– Låt det ta tid. Att stressa fram något slutar aldrig bra, låt det ta tid men det kommer samtidigt inte att knacka på dörren. Du måste aktivt själv jobba på att utvecklas. Testa nya jobb, få en inblick, ta en kurs och släpp inte tanken av att plugga i jagandet av pengar för stunden Kunskap väger aldrig något.
– Leta inte efter pengar, berömmelse eller vad som ”låter bra” inför andra, Leta efter DIN GREJ! Andra saker kommer på köpet när du blir riktigt bra på det du gör, och för att bli det så tror jag att det någonstans måste finnas ett genuint intresse och att älska det!

Ni får gärna skriva till mig om era tankar kring detta!

Jobba på och Lycka till!

Kram H

Hej fina ni! Jag tänkte ta upp en återkommande grej. Ni vet den där som kommer i mer eller mindre svängar sådär innan det vankas sommar och hänger med in i slutet. Skämten om vassen och hetsen i gymmet. Kö till cardiomaskinerna och slängar av dem där svältdieterna florerar i media; ”så tappar du kilona innan semestern”, ”Kom i form på två veckor innan beachen” osv. ni vet dem som jag som står för hållbar hälsa smutskastar.

Sedan ovanpå det så har vi det värsta; tankarna, jämförelsen, nedtryckandet av sig själv och det blir allt svårare att se sitt eget värde kontra små kroppsdetaljer som tynger som berg. Det är lättare på vintern. Men nu kommer den nakna sanningen om allt det där som man själv inte anser går i linje med idealkroppen på stranden. För vissa kan bikinis och baddräkter kännas som livets jobbigaste utmaning. Att bära upp och känna sig snygg i.

Men vet du va?
Sommaren är fantastisk, vi får ett få par veckor på året där Sverige visar sig till sin bästa sida. Vi skäms bort med vackra dagar, ljusa kvällar, värme, sol och bad. Vi umgås, grillar, lever upp och återhämtar oss inför en ny lite mörkare och kallare period. Ta till vara på den! NJUT! Att gå och stressa över kroppskomplex, celluliter dit eller en valk hit, Vem bryr sig? Du är den enda som förstör för dig själv och jag lovar att ingen annan bryr sig än du själv. Att hitta kläder du trivs i, släng runt en sarong eller liknande, inga problem. Men gå för gudsskull inte runt och var obekväm i hur du ser ut. Var stolt.

”För mycket kurvor”? Work those hips. Känner du dig smal och okvinnlig? Show off those long legs. Alla har olika saker och komplex, stora eller små. Hantera dem och vänd dem till din fördel. Oavsett så är det en del av dig själv så lär dig att älska dem. Som jag så många gånger tidigare poängterat, skönhet kommer inifrån och ut! Och det finns inget så attraktivt som en person som ”äger” och utstrålar självsäkerhet.

Rocka beachen i sommar och njut av varje minut, för det går så snabbt, alldeles för snabbt!
Kram H!

Jag tycker det är intressant att diskutera aspekter kring hälsa. Vad är hälsa? Hur ser en hälsosam livsstil och tankesätt ut? Hur ser en hälsosam kropp ut? Vad deffinerar du som hälsa? och hur speglar hälsa det sätt vi eftersträvar och jobbar mot den egentligen?

1) ”Är hälsa att köra två pass om dagen 6 dagar i veckan och tänka att ”jag har faktiskt en vilodag i veckan” som du i nästa tanke är medveten om att du oftast tar dig till gymmet på ändå. Men jag har ju magrutor och springer milen under en timme. Jag vet att jag inte hinner träffa vänner och min familj, men jag kan åtminstone ta 100kg i marklyft. Och jag tackar nej till de flesta sociala tillställningar, just för att jag vet att det finns mat där, mat jag inte får äta och dryck jag inte får dricka. Mitt kostschema tillåter mig inte mycket utanför ramen av kyckling, ris och broccoli. Men mat är ju resultat, så vad annars är viktigare?! Det där med resultat måste vara livets viktigaste sak. Spegelbilden är både min bästa vän och största fiende. Den speglar hur hårt jag tränat och hur strikt jag ätit. Resultat. Men ibland sköljer det över mig.. något i mitt liv saknas..?! ”

2) ”Eller är hälsa att unna mig. Jag unnar mig frodiga pizzor, burgare och väljer det på menyn som är godast, och godast = frodigast?! Det här med att äta ute är faktiskt trevligt och det är på det sättet jag och mina vänner umgås. Vänner är viktigast. Vissa av dem går till gymmet och försöker att få med mig, men usch att bli svettig och anstränga sig. Herregud det har gått år sedan jag slutade med fotbollen, och för att vara helt ärlig.. jag var aldrig riktigt den personen som tyckte om idrott i skolan. Jag är helt enkelt inte en person som uppskattar fysisk aktivitet. Skulle en vän mot förmodan dra (!!) med mig till gymmet idag så skulle jag inte ha en susning om vad jag skulle göra där, och det hade rent utsagt bara varit fånigt att utsätta mig för det. Jag trivs bäst med ett glas rödpang i soffan framför en serie. Sa jag choklad också… mmm choklad till rödvinet och lite ostar. Typ varje kväll, för vi lever bara en gång, man får passa på att unna sig?! Men ibland sköljer det över mig.. något i mitt liv saknas..?!”

Det här är typiska exempel på ”antingen eller”. Vem tror ni anses vara hälsosammast av samhället?

Troligtvis nr.1. Varför? Enkelt sett, en utseendemässigt vältränad kropp, magrutor och deffad = hälssoam?! ”Hon måste ju träna massor och äta super hälsosamt”. Komplexiteten av att svälta sig ner i vikt, att leva ett ensamt liv med någon form av ätstörning och att pressa kroppen till att träna för mycket och för hårt är inte allmän-känt. Folk reagerar när någon är ”riktigt sjuk” exempelvis när anorexi gått för långt. Vad jag vill säga är att hälsa inte sitter i hur din kropp ser ut. Det kommer inifrån. Att du sedan bygger muskler, bränner fett, kan springa milen under timmen och lyfta 100kg i mark kommer ändå. Det kommer på köpet av att du tränar och äter bra. Men livsstilen och tänket runt om resultaten är det som avgör HÄLSA.

Vad tror ni om det här:

3) ”Det viktigaste i mitt liv är att må bra och jag vill må bra inför framtiden och inför alla de utmaningar jag kommer ställas inför. Jag vill hantera stress bra, jag vill känna energi i min vardag och i mitt jobb, jag vill känna mig stark och inte senare få ryggproblem av ett relativt stillasittande jobb, jag vill kunna leka med framtida barn och barnbarn utan att ha en kropp som förhindrar det. Jag vill känna mig lätt och smidig. Jag vill sätta mål i gymmet för mitt psyke och klara av dem. Jag tränar ett par dagar i veckan och planerar in det så gott det går. Jag vill hinna umgås med min sambo, min familj och vänner. Ibland innebär det att jag tränar innan jobbet eller på helgmorgnar, men det är värt det. Livet är ett pussel och jag vill få in träningen så gott det går. Missar jag ett pass ibland så är det okej. Jag lyssnar på min kropp när den behöver vila och jag vill hela tiden känna att träningen är rolig för mig. Det är en frizon där jag fokuserar på mig själv och satsar på mig själv. Jag pressar inte mig själv till orimliga mål, utseende mål, svältdieter eller en hets kring vad jag får eller inte får äta. Jag äter hälsosamt mestadels av tiden, för att jag mår bra av det och tycker att det är gott. Saker behöver inte göras mer komplicerade än de redan är, livet ska vara enkelt. Ibland njuter jag av ett glas vin i gott sällskap och har inga problem att ta en tårtbit på släktkalaset. Jag förbjuder mig inte, jag gör smarta val och är medveten om vad jag ger min kropp. I slutändan mår jag bäst av balansen i ett liv med både socialt umgänge, träning, hälsosam kost och att lyfta mig själv och tro på mig själv.”

Jag strävar efter att leva efter nummer 3. Ge det en tanke, vem av personerna ligger du närmast? Finns det saker du kan förändra för att få en hälsosammare helhetssyn och livsstils-tänk att applicera på ditt liv?

Kram H