Jag tycker det är intressant att diskutera aspekter kring hälsa. Vad är hälsa? Hur ser en hälsosam livsstil och tankesätt ut? Hur ser en hälsosam kropp ut? Vad deffinerar du som hälsa? och hur speglar hälsa det sätt vi eftersträvar och jobbar mot den egentligen?

1) ”Är hälsa att köra två pass om dagen 6 dagar i veckan och tänka att ”jag har faktiskt en vilodag i veckan” som du i nästa tanke är medveten om att du oftast tar dig till gymmet på ändå. Men jag har ju magrutor och springer milen under en timme. Jag vet att jag inte hinner träffa vänner och min familj, men jag kan åtminstone ta 100kg i marklyft. Och jag tackar nej till de flesta sociala tillställningar, just för att jag vet att det finns mat där, mat jag inte får äta och dryck jag inte får dricka. Mitt kostschema tillåter mig inte mycket utanför ramen av kyckling, ris och broccoli. Men mat är ju resultat, så vad annars är viktigare?! Det där med resultat måste vara livets viktigaste sak. Spegelbilden är både min bästa vän och största fiende. Den speglar hur hårt jag tränat och hur strikt jag ätit. Resultat. Men ibland sköljer det över mig.. något i mitt liv saknas..?! ”

2) ”Eller är hälsa att unna mig. Jag unnar mig frodiga pizzor, burgare och väljer det på menyn som är godast, och godast = frodigast?! Det här med att äta ute är faktiskt trevligt och det är på det sättet jag och mina vänner umgås. Vänner är viktigast. Vissa av dem går till gymmet och försöker att få med mig, men usch att bli svettig och anstränga sig. Herregud det har gått år sedan jag slutade med fotbollen, och för att vara helt ärlig.. jag var aldrig riktigt den personen som tyckte om idrott i skolan. Jag är helt enkelt inte en person som uppskattar fysisk aktivitet. Skulle en vän mot förmodan dra (!!) med mig till gymmet idag så skulle jag inte ha en susning om vad jag skulle göra där, och det hade rent utsagt bara varit fånigt att utsätta mig för det. Jag trivs bäst med ett glas rödpang i soffan framför en serie. Sa jag choklad också… mmm choklad till rödvinet och lite ostar. Typ varje kväll, för vi lever bara en gång, man får passa på att unna sig?! Men ibland sköljer det över mig.. något i mitt liv saknas..?!”

Det här är typiska exempel på ”antingen eller”. Vem tror ni anses vara hälsosammast av samhället?

Troligtvis nr.1. Varför? Enkelt sett, en utseendemässigt vältränad kropp, magrutor och deffad = hälssoam?! ”Hon måste ju träna massor och äta super hälsosamt”. Komplexiteten av att svälta sig ner i vikt, att leva ett ensamt liv med någon form av ätstörning och att pressa kroppen till att träna för mycket och för hårt är inte allmän-känt. Folk reagerar när någon är ”riktigt sjuk” exempelvis när anorexi gått för långt. Vad jag vill säga är att hälsa inte sitter i hur din kropp ser ut. Det kommer inifrån. Att du sedan bygger muskler, bränner fett, kan springa milen under timmen och lyfta 100kg i mark kommer ändå. Det kommer på köpet av att du tränar och äter bra. Men livsstilen och tänket runt om resultaten är det som avgör HÄLSA.

Vad tror ni om det här:

3) ”Det viktigaste i mitt liv är att må bra och jag vill må bra inför framtiden och inför alla de utmaningar jag kommer ställas inför. Jag vill hantera stress bra, jag vill känna energi i min vardag och i mitt jobb, jag vill känna mig stark och inte senare få ryggproblem av ett relativt stillasittande jobb, jag vill kunna leka med framtida barn och barnbarn utan att ha en kropp som förhindrar det. Jag vill känna mig lätt och smidig. Jag vill sätta mål i gymmet för mitt psyke och klara av dem. Jag tränar ett par dagar i veckan och planerar in det så gott det går. Jag vill hinna umgås med min sambo, min familj och vänner. Ibland innebär det att jag tränar innan jobbet eller på helgmorgnar, men det är värt det. Livet är ett pussel och jag vill få in träningen så gott det går. Missar jag ett pass ibland så är det okej. Jag lyssnar på min kropp när den behöver vila och jag vill hela tiden känna att träningen är rolig för mig. Det är en frizon där jag fokuserar på mig själv och satsar på mig själv. Jag pressar inte mig själv till orimliga mål, utseende mål, svältdieter eller en hets kring vad jag får eller inte får äta. Jag äter hälsosamt mestadels av tiden, för att jag mår bra av det och tycker att det är gott. Saker behöver inte göras mer komplicerade än de redan är, livet ska vara enkelt. Ibland njuter jag av ett glas vin i gott sällskap och har inga problem att ta en tårtbit på släktkalaset. Jag förbjuder mig inte, jag gör smarta val och är medveten om vad jag ger min kropp. I slutändan mår jag bäst av balansen i ett liv med både socialt umgänge, träning, hälsosam kost och att lyfta mig själv och tro på mig själv.”

Jag strävar efter att leva efter nummer 3. Ge det en tanke, vem av personerna ligger du närmast? Finns det saker du kan förändra för att få en hälsosammare helhetssyn och livsstils-tänk att applicera på ditt liv?

Kram H

Tim Bergling eller mer känd som Avicci’s bortgång för ett par dagar sedan fick Sverige att skaka. En så ung människa, så olycklig och som i en tidigare dokumentär ropat efter hjälp. Hjälp som inte fanns, som inte gavs eller som inte var tillräcklig. Vi förlorade ett musikaliskt geni men framförallt förlorade vi en helt vanlig 28årig ung kille med livet framför sig. Ofattbart tragiskt. Jag tror fler än jag fick en tankeställare, som ofta händer då när något ofattbart tragiskt inträffar.
Något som skakar oss ur vår vardag och världsliga problem.

Vad är livet värt i slutändan? Vad lever vi för? Vem lever vi för?

Någonstans måste det finnas en medelpunkt av lycka, lycka till och för en själv.
Av att jag är bra precis som jag är. Om att mitt liv är bra precis som det är.
Om att jag är älskad precis som jag är.
Ta bort jobb, karriär och prestationer. Den du är utan yttre faktorer är ”good enough!!”. Jag har personligen fått jobba med att se mig själv som bra nog utan prestationer i allt från idrott, jobb och skola
sedan unga år. 

Men vad är det värt att förlora sig själv i jakten på perfektion?
Att springa efter perfektion är som att springa ett lopp utan mållinje. 
Du kan inte vinna.
Att ständigt jaga prestationer för att hålla sig på ytan av att vara bra nog i sina egna ögon, är ett väldigt krävande och framförallt ohållbart liv att leva.
Du är inte dina prestationer. Du är bara du, och det är din styrka.

Efter att ha sett dokumentären om Tim, önskar jag att han skulle känt precis så. Att han var bra precis som han var. För det är vi alla.

Min tanke går till familj och närstående, trots att jag inte själv har någon form av kontakt med dem. Men jag känner med dem. Hela Sverige, hela världen känner med dem. Kanske har du någon gång förlorat någon, kanske finns det någon i din närhet, eller närståendes närhet som förlorat någon. Tanken gör ont. Så fysiskt ont att tänka på en sådan förlust. Som att förlora en del av sig själv. Ett ljus slocknar som inte går att tända igen.

Att älska någon är också att låta dem bära en del av sig själv, när du samtidigt bär på en del av dem.
Som att bära utan tyngd.

Kärlek och att älska är den största vinsten livet kan ge, och att förlora någon är likaså den största förlusten.

– Hanna Elfast

Mål? Prestation? Vart är jag om 5 år? Hur ser mitt liv ut? Min livsstil? Vad gör jag idag som tar mig dit jag vill vara i framtiden? Kräver ett jobb i framtiden en annan eller påbyggd utbildning som jag borde läsa idag? Borde jag extrajobba här eller söka praktikplats för kontakter där? Hur hittar jag det jag vill göra, vilken bransch jag vill jobba inom och vad tycker jag är roligt?

Saker som skrämmer mig är att jag sätter höga mål och krav på mig men jag är självklart fortfarande ovetande om hur saker kommer att bli. Och det skrämmer mig att inte veta. Men det är en del av att vara i början av sin karrär. Hur mycket kan du veta om framtiden när du är 21år gammal, eller vid vilken ålder som helst för den delen. Men det är mycket som händer i livet nu och många i min ålder eller kanske främst från efter studenten och 5-10år frammåt letar fortfarande efter sin väg, sin utbildning eller sin bransch. Att hitta det man vill göra resten av sitt liv kan kännas som den tuffaste uppgiften och kanske mest ångestladdade eller prestationsbaserade uppgiften i livet?

Men lek med tanken att det är faktiskt inte livet ut. Vår generation om någon är ombytliga och ingen generation tidigare har beräknat haft så många olika arbetsgivare under sin karriär som vi. Såå.. jag tror på att ta bort den ångest och prestationsdelen ur valet om utbildning/jobb/bransch/karriär. Hitta din core om vem du är, vad du tycker är roligt och gå på din magkänsla. Det är okej att testa sin väg, testa olika yrken, kurser på universitetet osv. Är du driven, öppen för möjligheter och vågar testa saker så tror jag att du hittar din väg. Den kanske inte blir som du planerat, men det tar dig framåt och det är det viktigaste.

Har ni läst ”The secret?” som baserar mer eller mindre på ”the law of attraction”. Den handlar bland annat om att föreställa sig saker, händelser, livssituationer, mål och vart du ser dig själv i framtiden. Att sätta tanken i riktning mot dina mål och sedan få det att inträffa genom att undermedvetet jobba mot det. Detta tror jag stenhårt på. Jag tror att det är viktigt att utmana sig själv, sätta mål för sig själv och att med små steg jobba mot dessa. Att ha en bild i huvudet om vart man vill tror jag är viktigt. Och vet man inte det så kan det ändå finnas olika saker som du kan definiera och urskilja mål utifrån. Hur vill du att din livsstituation ser ut? En arbetsdag? En bransch? Vad är du intresserad av, vad ger dig en kick och vad motiverar dig yrkesmässigt?

Så hur gör man om man är ung och inte vet vad man vill göra i framtiden?

Leta runt och hitta din grej, eller låt den komma till dig. Nöj dig inte med ett yrke som ger okej lön, där du sitter av timmarna och vill att dagarna ska gå. Använd det istället som motivation till att hitta ett jobb som du ser fram emot, det som driver dig, där du känner att du är inom en bransch, på en arbetsplats eller i en roll där du utvecklas och har roligt. Prata med folk, skapa kontakter, försök få en inblick i branscher som eventuellt är intressanta för dig. När jag läste marknadsföring och älskade den utbildningen men ville se hur det funkade praktisk på en PR byrå, så hörde jag runt med olika byråer i Göteborg och fick komma på möte/studiebesök där VDn på START Communication. Hon visade mig runt och berättade om hur de jobbade, hur en dag såg ut och jag ställde frågor i linje med hur dem tänker vid rekrytering, vad dem söker på ett CV osv. Att skapa sig en bild och att utforska nya arbetsplatser och yrken är guld värt. Har du en kusin eller väns förälder som verkar ha ett roligt yrke? Prata med dem, ta en kaffe och få en inblick i yrket. Leta utbildningar på nätet och var öppen för allt. Jag hade exempelvis hört gott om Borås Universitet och att läsa en utbildning med design, produktutveckling och entreprenörskap. Jag mailade dem direkt och fick komma på studiebesök och kunde fråga alla miljontals frågor man kan tänkas ha. Titta på Universitetens hemsida om gästföreläsningar. Jag gick bland annat på Hanna Widells föreläsning på Handels, som var grym och väldigt inspirerande då hon är en stor förebild för mig. Hon och många andra som kommit långt i karriären poängterar att man vägen aldrig är spikrak utan att man måste jobba och fortsätta jobba hårt efter setbacks.

Om saker du provat inte är något för dig, bra då vet du vad du inte ska rikta dig mot. Men du tar dig ändå framåt på vägen i att hitta det. Och ibland kan det vara några ”hundår” som är svin jobbiga där du får jobba på golvet för att sedan få komma upp på kontoret, eller en obetald praktikplats för att senare få en anställning. Kanske måste du jobba på ett skitjobb för att spara pengar till en yrkesutbildning inom det du vill göra i framtiden. Det viktiga är att ha ett mål med det och att aldrig sluta leta efter personlig utveckling.

Slutligen, tro på dig själv. Tro på vad du har att ge och att hitta din väg dit du kan nå din fulla potential!

Hoppas att ni fick lite bra tankeställare,
Ta hand om er och kör hårt!
Kram H