Finns det någon så underbar känsla som att ta sig i mål, klara av saker som man satt upp framför sig, som då kändes långt borta och sedan avklarat?! Den riktiga klappen på axeln om att man fasen är grym! Alla har vi olika saker vi vill klara av, och jag rekommenderar alla att sätta upp mål och delmål i sin träning för att sträva mot utveckling samt att ha roligt långs resans gång.
I min träning så älskar jag att testa nya saker, utmana min kropp och fysiska/mentala kapacitet på alla möjliga sätt. Gärna tufft, svårt och utanför min comfortzone.
HIIT var en sådan grej. Det såg kul ut men jag dog av tanken på burpees och jag höll mig borta från alla sådan typer av pass på gymmet. Idag är den träningsformen en klar favorit! Jag älskar metcons, Hi-Intensity och intervallbaserad grisig flåsträning.
Även Spinning var en sådan sak. Jag gick ut från mitt första spinningpass pga saknad motivation till att sitta där med mjölksyra och svettas, nja inte min grej indelade jag mig. Till att jag idag ÄLSKAR spinning och längtar till att köra ren kondition där på cykeln och investera en timme i mig själv ett par dagar i veckan. Jag ser det som ”me time”.
Innan det hade vi marklyft som jag aldrig vågade lyfta tungt i. Jag var osäker på teknik och kände mig obekväm bland tyngdlyftarkillarna bredvid mig på gymmet. Till att jag bestämde mig för att bli bra på mark och lyfte 130kg på bara några månader av träning.
Jag tror att allt sådant handlar om att bestämma sig och du är aldrig så stark som när du utför och jobbar med dina svagheter. Där sker riktig utveckling, utanför din comfortzone. Jag har bestämt mig för att bli bra på allt det där som ”inte är min grej”. Löpning är en sådan sak. Intervaller har aldrig varit problem och jag gillar ju flås. Men den där ”lugna jobba på i samma tempo joggaren i flera kilometer” har aldrig varit något för mig. Tråkigt, ostimulerande & jobbigt för leder, smalben och höft. Tills jag bestämt mig för att göra det till min grej och njuta av natur och en fridfull träningsform. Och nu var delmålet om 5km avklarat. Även om tiden bara var 30min så var det lång tid för mig att löpa i samma tempo utan att vaderna krampar och benen gör ont. Allt handlar om vana här och jag ska vänja min kropp salta men säkert. Dem där 5km är ingenting för många, men för mig är det en fet klapp på axeln!
Vad har du för sak, träningsform eller övning som du intalar dig själv att du är dålig på eller inte kan göra fast att du egentligen skulle vilja tycka om det? Ta den saken, sätt upp delmål, träna på det, våga misslyckas längs vägen och gör det till din grej!
Kram H
